Bort från Ski oncogene som just nu upptar all min vakna tid. Bort från gråa dagar med regnslask. Bort från stressande arbeten och långa labbrapporter i Cellbiologisk metodik. Bort från allt bara.
Nojar över att J inte hör av sig heller, fick dock tag på honom idag och då var han fortfarande på jobbet. Hatar att störa folk, han skulle ringa sen...nervös som fan, vet inte varför men min magkänsla brukar aldrig vara fel och nu känns det som om det är kört. Vi kommer aldrig ha vår första dejt, han har tröttnat på att vi aldrig lyckas tajma in nått. Antingen har jag inte kunnat eller så har han varit borta.
Känns som en evighet just nu, avskyr att vänta på att nån ska ringa. Blir bara mer och mer nojjig, vilket är konstigt då jag inte vart så intresserad, men så fort jag inte kan få nått så vill jag ha det. Jag är knäpp jag vet. N får radera mig ur mobilen, gömma er bakom träd då jag går förbi och titta åt ett annat håll då jag hejar på ica.
Trött, tröttare, A-Lee
Arvid, jag och en resväska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar